Inte skellettsvag iallafall

det är ju bra att veta. Jag har ramlat på en isig trapp till mitt hus. Jag hann aldrig bli rädd utan stöp som en fura rakt över min vänstra fot. Jag har aldrig, jag säger aldrig gjort illa mig så mycket. Jag låg kvar i issörjan och stönade ett bra tag. Det kändes som om jag inte kunde stödja på foten och jag ville inte det heller ifall den var bruten. Jag lyckades krypa uppför trappan och in i huset. Cykla till tåget var inte att tänka på och tur var väl det. Då kanske jag hade gjort illa mig ändå mera.

Efter någon timme fick jag mig till Hälsocentralen och sedan blev det akuten. Röntgen och besked om att det var ett pytte pyttelitet benbrott. Ett ledband hade ryckt loss en liten benbit som man inte tänkte åtgärda. Stukning!? Stukning har jag aldrig tyckt varit nått, förlåt jag trodde inte att det gjorde så här ont. Jag ska alltid tycka synd om någon som stukar foten hädanefter. Jag ska massera och hämta godsaker till den personen.

Men redan idag 2 dygn efteråt går jag nästan helt ok. Det blir fort stelt när man inte rör på sig. Hela vänsterbenet känns av eftersom det har blivit misshandlat. Nu ska jag få en tid hos en sjukgymnast och höra hur jag ska träna upp foten igen. Jag tror faktiskt att jag hört dom där tipsen redan. Stå på ett ben och borsta tänderna, stå på en mjuk handduk och hålla balansen, typ nått sånt. Sen råkade jag landa på höger sida av själva kroppen. Känns mest som rejäl träningsvärk.