Ockuperad av främmande makt

Vi, och resten av Europa, har ockuperats av främmande makt. Oklart vilka som avses med "främmande makt". Kanske utomjordingar, vad vet jag. Direktiven från ockupationsmakten skiljer sig något från land till land, men går alla ut på att inskränka invånarnas frihet att välja.

Ta på er ansiktsmask, stäng restauranger och biografer, hälsa med armbågarna, längta efter vaccin, ställ in alla resor, hälsa inte på era gamla föräldrar och så vidare.

Inte helt klart varför. Motivet ska vara att "skydda befolkningen". Mot vad? En osynlig fiende som har beteckningen SARS-CoV-2.

Alla regeringar lyder ockupationsmakten med lokala variationer, ungefär som Quisling i Norge och Pétain i Frankrike, när det begav sig senast. Eller Öststaterna under Sovjetunionens dagar. Kunde själv uppleva olikheterna mellan t ex Polen och Tjeckoslovakien på 60-talet. Danmarks och Sveriges regeringar är olika lydiga mot ockupationsmakten.
En stor facebookgrupp med svenska rättänkande akademiker har vädjat till ockupationsmakten att skärpa tillsynen, så att friheter inskränks ytterligare i Sverige. Facebookgruppen tycker den svenska regeringen är alltför slapphänt mot befolkningen och vill ha en fast hand som leder oss.

Ockupationen är långsamt på väg att släcka ekonomin och därmed levnadsstandarden i alla länder som berörs. Det märks bara lite, än så länge .

Hörde om en hantverkare som jobbar med renoveringsjobb i villor och lägenheter i Stockholm. Kvadratmeterpriset tickar uppåt som vanligt, eller till och med extra mycket, så allt borde vara frid och fröjd. Men. Folk som börjat renovera meddelar hantverkaren att de måste avbryta. Omedelbart. För de kommer inte ha råd att betala. Finito. Det har inte hänt tidigare, men det händer nu.

Inte så konstigt. Jobben smälter bort. De som har fina jobb och akademisk utbildning har långa uppsägningstider. Sanningens minut närmar sig. Permitterade får ett större avdrag på lönen om några månader. Riksbanken trycker nya pengar, 700 miljarder, men det är som att hälla olja ovanpå motorn, i stället för i oljetråget. Motorn skär till slut. Det hjälper inte att hälla på mera och sänka priset på olja.

Men herregud, folk dör ju! Visst, men det har de alltid gjort. 1,1 procent av Sveriges befolkning dog år 1993, att jämföra med ”bara” 0,9 procent förra året, pandemin till trots. (Dagens Medicin) Kommer någon ihåg katastrofåret 1993? Inte jag heller!

Osäkerheten är densamma som i krig - man kan bara hoppas på att det tar slut. Var och en känner sig maktlös att påverka utgången. Då tänker jag på de tyska soldater under första världskriget som gjorde myteri och vägrade gå ut i strid. Massdeserteringen 1918 gjorde att den tyska militärledningen vek sig och slog in på vägen mot förhandlingar för att avsluta kriget.

Vi kommer till en punkt då vi, som är fotfolket bestämmer hur vi ska fortsätta. Ingen ledning, inget parti eller annan ledare kommer leda oss ut. Men innan vi kommer dit, behöver vi bli allmänt desperata. Där är vi inte ännu. Men vi kommer dit, säkert som amen i kyrkan.