Magic is the highest form of natural philosophy

När jag lämnar vägen,

den upplysta vägen

från vilket mörkret i det okända är ogenomträngligt,

ser jag mer och mer att mörkret är inte ett ogenomträngligt mörker.

Det blir mer och mer ett svagt ljus som långsamt långsamt blir starkare.

Jag är inte ensam men hatet driver mig till rädsla och skräck,

jag skyddar mig mot det okända och det skräckinjagande,

ändå fortsätter jag att offra mig själv i fullmånen.

Jag greppar tag i naturen

och försöker hålla mig fast,

inte tillbaka till samhället.

Mina armar blir till gummi

slutar lyda mig hänger bara slappa vid mina sidor.

https://asjoberg.wordpress.com/portfolio/2011-2/magic/

(When I leave the road, the lighted path from which the darkness of the unknown is impenetrable, I see more and more that the darkness is not an impenetrable darkness. It becomes more and more a faint light that slowly slowly becoming stronger. I am not alone, but hate driving me fear and terror, I am protecting myself against the unknown and terrifying, yet I continue to sacrifice myself in the full moon. I grab hold of nature and try to stay firm, not back to the community. My arms will to the rubber ends obey me just hanging slack at my sides.)